Silence is a scary sound

Sedan man har gjort om på bloggspace.se, så känner jag mig inte lika hemma här längre. Man har stökat om bland funktionerna, så jag inte hittar. Sedan så har man plockat bort min favoritfunktion, som var att man kunde lägga inläggen i vilken ordning man vill. Om jag ville skriva ett inlägg för igår, så kunde jag lägga det på gårdagens datum. Nu när den funktionen inte finns längre och jag känner mig vilse i min egen blogg, så kanske det är lika bra att byta till en annan blogg-sida. Vet inte om det är en galen idé, eller om det vore bra. Frågan är om någon skulle läsa den? Och sedan skulle mina gamla inlägg gå förlorade. Jag kanske kan spara den här bloggen och länka till min nya blogg härifrån? Måste fundera vidare på det här...

Vad tror ni?

Det här borde inte vara lagligt! Hittade detta klipp på Perezhilton.com och blev så otroligt arg! Där kan man läsa att kinesiska kockar på en restaurang har kommit på ett sätt att hålla fisken vid liv medan man steker/friterar den!  På videon kan man se hur fisken försöker att andas, samtidigt som någon äter av den! Helt jävla sjukt...  Sinnessjuk!

År videon riktig eller en fejk? Vad tror ni?

Tänker fortsätta skriva om drömmar. Drömmar är något som vi gillar att prata om, tänka på, skriva om, önska oss.. Vi har drömmar och vi har drömmar. Tappade jag dig där? Vi har önskedrömmar och fantasier. Sådant som vi önskar oss, men som inte alltid slår in. Man vill ha det där jobbet, det där huset eller den där personen. Man vill ha mycket pengar, man vill ha lycka, kärlek, framgång. Vi människor gillar att drömma om saker som vi inte har, men som vi gärna hade velat ha!

Sedan är det drömmar, sådana som vi har när vi sover. De behöver inte alls handla om saker som vi vill ha, saker som vi vill ska hända osv. Inte vill väl jag komma på mig sjäv med att springa på stan, i mysdressen? Drömmar kan baseras på något som man hört, något som man tänkt, något som man gjort, något som någon annan gjort.. Drömmar kan komma från ingenstans, men ändå påverka väldigt mycket! Har man en hemsk eller galen dröm, så kan hela dagen bli förstörd. Har man en rolig eller härlig dröm, så vaknar vi upp med ett leedne på läpparna.

Så vad  är då en dröm? En dröm och en dröm kan ju vara helt skilda saker.. Vi säger att vi drömmer och ditt eller datt. Borde  vi inte säga att vi dagdrömmer om det istället? Nej, det säger man inte. Man gillar drömmar, men dagdrömmar det tror man är något helt annat. Dagdrömmar kopplar man till personer som sitter och fantiserar med en drömmande blick ut genom fönstret. En dagdrömmare är en sådan som är tankspridd, som inte riktigt är vaken, även fast hon/han är det. Eller? Dagdrömmer gör vi ju alla varje dag! Dagdrömmarna handlar om små och stora ting, men alla är lika viktiga. Läs om hur dagdrömmar främjar kriativiteten här.

"EN DRÖM ÄR EN PSYKISK UPPLEVELSE SOM OFTAST UPPTRÄDER UNDER REM-SÖMNEN, DÄR DEN UPPLEVS HA EN BERÄTTANDE FORM. EN DRÖM UPPLEVS NORMALT SETT SOM FULLT VERKLIG MEDAN DEN PÅGÅR, MEN I SAMMA ÖGONBLICK DOM DEN UPPHÖR SÅ FALLER DEN OFTAST I GLÖMSKA. IBLAND HAR MAN KVAR ETT VAGT MINNE AV TILL EXEMPEL EN KÄNSLA SOM MAN HADE UNDER DRÖMMEN. OM MAN VÄCKS UNDER SJÄLVA DRÖMSEKVENSEN, SÅ MINNS MAN OFTAST MER AV DRÖMMEN."

EN DRÖM ÄR EN TYP AV SMÅKAKOR SOM ÄR SPRÖDA OCH SMULIGA. DRÖMMAR ÄR VITA OCH SMAKAR VANILJ. KAKORNA GÖRS PÅ MÖRDEG OCH HJORTRONSALT. DET ÄR SALTET SOM GÖR KAKAN FULL MED SMÅ LUFTBUBBLOROCH GER DEM DESS SPECIELLA KONSISTENS.

EN MARDRÖM ÄR EN OBEHAGLIG DRÖM. ORDET KOMMER FRÅN ORDET MARA, SOM MAN FÖRUT KALLADE EN KÄNSLA AV KVÄVNING ELLER TRYCKANDE TYNGD ÖVER BRÖSTET, SOM UPPKOMMER I SÖMNEN. AV MARAN SKAPADE FOLKTRON TIDIGT ETT TROLLDOMSVÄSEN, SOM OMTALADES REDAN I DE FORMISLÄNDSKA SAGORNA, SOM DÄR KALLADES NATTMARAN. I NORDEN TÄNKTE MAN SIG MARAN I FORM AV EN KVINNA SOM SMYGER SIG IN I SOVRUMMET PÅ NATTEN, GENOM NYCKELHÅL ELLER MINSTA LILLA SPRINGA. MARAN SATTE SIG GRENSLE ÖVER DEN SOVANDES BRÖST OCH DET ÄR DÄRIFRÅN UTTRYCKET "RIDAS AV MARAN" KOMMER IFRÅN.

You may say that I'm a dreamer, but I'm not the only one. I hope some day you will join us, and the world will live as one.  (Från Elton Johns "Imagine")

Har tänkt skriva ett inlägg om drömmar i två dagar nu, men har inte blivit av. Det var för en gångs skull bra att jag väntade, för nu har jag mer att skriva om. Tre nätter i rad nu, så har jag haft lustiga drömmar. Drömmar som hanlar om konstiga situationer, som jag på något vis hamnat i, som jag inte heller har lyckats löst under drömmens gång. Det är inte drömtydning jag ska skriva om, även fast det lika gärna hade kunnat handla om det. Det är den konstiga kopplingen som varit mellan dröm och verklighet.

Natt 1. Ostsåsen       Minns inte mycket av den här drömmen. Det enda som jag minns riktigt tydligt, är hur gärna jag ville ha pasta-ost & skinksås. Drömmen handlade om den önskan, men vad jag vet så fick jag aldrig någon.

Jag berättade om drömmen för Andreas, medan vi gick bland hyllorna på Ica. Jag pekade på den ostsås som jag brukar göra, då jag är sugen på det. Senare på dagen så kom Hanna på besök. Vi kollade på Sex and the City filmen, som jag haft inplastad sedan den kom ut, men inte kommit mig för att titta på. Efter filmen var slut, så blev jag hembjuden på middag - pasta-ost & skinksås.

Natt 2. Ändrade planer!       Drömmen handlade om mig och min gamla barndomsvän Camilla, som var påväg hem från skolan. Vi stod och väntade på bussen utanför kyrkan och jag skulle följa med henne hem. Vi hoppade på bussen och pratade på om allt möjligt. Av någon anledning så var det hennes mamma som körde skolbussen. Märkte efter att tag att bussen inte åkte åt det hållet som jag väntat mig. Kom då på att Camilla inte bodde kvar på samma ställe längre, utan på en plats flera mil ifrån mig. I samma veva kom jag på en annan sak. Jag skulle ju bort på kvällen! Jag skulle ju sova hos min moster, med mamma och Hanna! Hur skulle jag ta mig från den där lilla byn, till stan där vi skulle sova? Vad hade jag nu gjort? Hur skulle jag lösa det här? Inte skulle väl någon vilja hämta mig där borta? Camillas mamma sa att jag kunde sova hos dem. Allt blev ju fel, inte alls som jag tänkt mig. Det som skulle bli en rolig eftermiddag med en kompis, blev bara strul. Sedan övernattningen hos min moster, vad hände med den?

I verkligheten skulle vi sova hos min moster. Vi skulle ha myskväll och sedan på morgonen, åka till Ikea ihop. Under dagen blev det ändrade planer. Övernattningen blev inställd.

Natt 3. Klädmiss!  Jag skulle träffa mina vänner Frida, Tina, Josse, Vickan och Emma på stan för att handla. Det var en sak som inte riktigt var som det skulle. Jag hade på mig fleece-byxor och ett väldigt kort linne. Är det så man brukar vara klädd på stan? I mini-linnen och mysbyxor? Inget smink och utan frisyr. Vet inte hur det var tänkt från början, men jag kom på mig själv med att se ut så, på stan. Oplanerat. Måste ha blivit ändrade planer, att jag skulle ha fixat mig någonstans, men jag inte kunde.. Jag kände mig ful och väldigt besvärad i alla fall. Trivdes inte alls med situationen. Träffade även gamla klasskompisar som hade en hemlighet, som de inte ville berätta.

Vaknade imorse av att telefonen ringde. Det var Hanna som ringde och frågade om hon fick komma och hämta mig. Vi skulle åka till Ikea tillsammans och hon ville ha sällskap hemma innan vi skulle åka. Hon frågade om jag kunde packa ihop mina grejer och göra iordning mig hemma i Gränsfors. Efter ett tag så blev det ändrat, pappa skulle hämta mig istället. Jag skulle alltså göra iordning mig i lägenheten ändå. Morgonen började alltså med klädbekymmer och lite oklarheter om var och när jag skulle fixa mig inför stan...

Dream Catcher - Katelyn Shibley

Idag läste jag en artikel i Aftonbladet om Josefin, 22, från Stockholm. Josefin är ensamstående mamma och bor hemma hos sin mamma, eftersom hon inte har råd med ett eget boende. Hon har varit arbetssökande i tre år nu och har svårt att hitta ett jobb, eftersom hon hoppade av gymnasiet. Efter att ha sökt jobb i tre år, utan att fått napp, så har hon  dålig självkänsla och säger att hennes dotter är ljuset i hennes liv. Liksom många andra arbetslösa, så jämför hon sig med andra och känner att hon inte har något att komma med. Folks negativa reaktioner när hon berättar om sin situation gör inte precis saken bättre. Så mycket mer får man inte reda på om Josefin, det står lite om att hon skulle vilja träna, men att pengarna knappt räcker till räkningarna.

Resten av artikeln handlar om hur många arbetssökande känner sig och så är det lite tips från Mia Törnblom. Mia skriver att det är viktigt att man ska bevara en god självkänsla för att snabbare komma ut i arbetslivet osv..

Det är inget som står i själva artikeln som irriterar mig. Det är kommentarerna som folk har gjort till artikeln, som får mig att reagera. Vissa kommentarer var av människor som befinner sig i samma situation, som vet hur det känns att söka jobb på jobb och alltid få samma svar - "Tack för din ansökan..". Vissa   skrev om vardagsträning, då man inte hade råd med gymkort. Vissa som uppmuntrade och påpekade att det kanske skulle vara bra om hon skulle slutföra sin påbörjade utbildning. Sedan var det de andra. Här är ett utdrag från en av kommentarerna:

"Kraftigt överviktig, sjuk, ensamstående mamma och outbildad..Kan inte tänka mig en arbetsgivare som kan tänka sig att anställa någon med den bakgrunden.  vad ska hon tillföra? Vad kan hon?..."

Det var flera av kommentarerna som menade på att hon bara satt där hemma och smällde i sig godis och chips, att det var synd om hennes dotter och att Josefin var lat. Ingen av oss känner henne och vet inte varför hon hoppade av gymnasiet. Kanske är hon en av dem som inte trivs vidare bra i skolan, som undervisningen inte fungerar för.. Kanske hände det något som gjorde att hon inte kunde gå klart, kanske hon skulle föda sitt barn, så hon inte kunde slutföra.. Sedan var det flera som skrev att hon var för stor och behövde gå ner i vikt för att få ett jobb. Inte visste jag att man skulle ha ett visst BMI för att få en anställning? Ska alla behöva vara smala nu också? Här skrivs det en artikel om hur sårbara vi är nu, då 260.000 är arbetslösa i Sverige. Hur svårt det är för unga vuxna att komma in i arbetsmarknaden, när det ser ut som det gör idag. Man ska både ha ett topputbildning och flera års erfarenhet, men hur ska vi kunna få det om vi aldrig får jobba? Hur ska vi ha råd att utbilda oss, när det ser ut som det gör idag? Josefin själv skrev ett inlägg bland kommentarerna:

"Jag vill tacka för alla kommentarer. Har läst alla. Hela denna artikel handlar om folk som är arbetslösa och jag är en av dessa 260.000 svenskar. Jag förstår inte vad min vikt kan ha för betydelse för att jag är arbetslös? Jag sitter inte bara hemma om dagarna och äter GODIS OCH CHIPS!! Som ni flesta påstår. Jag förstår inte vinken av det heller, för det har ingenting med arbetslöshet att göra. Jag gör något med mitt liv, jag går på jobbtoget i Farsta varje dag. Dessutom SKA jag gå i en skola och UTBILDA mig. Jag tycker det är väldigt elakt att dra in mitt barn i allt. Hon har det lika bra oavsett om jag skulle vara utbildad eller inte. De flesta som söker jobb idag får inte jobb på en gång, oavsett vikt och bakgrund. Alla kämpar på sitt eget sätt.  ... Det är tråkigt när folk bara skriver ner en massa saker när ingen vet sanningen. I artikeln står det att jag bara sitter hemma och gör ingenting alls. Jag berättade mycket mer om vad jag gör, än vad jag inte gör.. Där gör ni fel, som bara tar för givet. Tack vare er så kämpar jag vidare."

Det sägs att vi är den lata generationen och att vi bara sitter hemma och väntar på att jobben ska komma till oss. Det sägs även att Elvis fortfarande lever!

Visst finns det folk som bara sitter hemma och trivs i den situationen, som inte vill eller försöker skaffa sig ett jobb. Majoritetet av oss kämpar faktiskt varje dag. Man skriver jobbansökningar i mängder och skickar ut till olika företag. Man presenterar sig och lämnar CVn. Man sitter hoppfull hemma och väntar på besked om jobbet man tror man ska få. "Vad kan gå fel? Jobbet är ju som gjort för mig? Jag har ju allt det där som de letade efter.. Äntligen!" Men icke. Ännu en gång får man ett mail där de tackar för ens medverkan och där de berättar att de redan har tillsatt tjänsten. Man kan inte göra så mycket mer än sitt bästa.. Man kan fortsätta kämpa och aldrig ge upp. Kanske kan det kännas hopplöst när man vet att det sitter massa snällgubbar med fördomar och pratar om den lata generationen som inte vill jobba..

Vi är 260.000 arbetslösa just nu. På arbetsförmedlingens hemsida finns det 11.000 jobb att söka i hela Sverige. Hur ska det gå ihop? Vad är oddsen att man lyckas bli någon av dem som får en anställning?

Länk till artikeln